nutellaimin

 

 

Hej!
Senaste update i punktform:
- Fortfarande kvar i Gokarna, dock flyttat fran Kudle beach upp til Gokarna Town istallet. Stranden blev bara lite to much disneyworld och jag saknade Indiens puls.
-Har vart hos tandlakaren tre ganger for tre olika behandlingar :)
-Inte firat jul overhuvudtaget.

-...Daremot blivit firad pa min 25arsdag med utflykt till Honeybeach, blommor, sang, middag och rodvin av mina alskade vanner Allie & Caspar.  En av dom basta fodelsedagarna i mitt liv!
-Skrattar

-Yogar

 

 

 

Alskar livet helt enkelt. Snacka om kontrast att komma hem om 10 dagar till kylan, skolstart och flytt...

Gott Nytt Ar!
:*

Min vardag:

Smuffie (Lin) fyller 25 idag! hurra hurra hurrra!

Jag har ingen koll alls pa vad som sker dar hemma, o Lucia och juletider har aldrig kants sa avlagset som nu.

Jag ar i Gokarna, Kudle beach och har det super!

Knappt ngt internet har sa darfor jag ar mestadels offline.

Pussogull

Har natt stranden!

Jag har besokt Terje i Cherai, men ar nu i Gokarna med fina vanner fran Rishikesh.

Har i princip inte tillgang till internet sa ofta sa blir inte langvarig har.

Ville bara titta on o saga hej!

 

:)

 

Idag sa lamnar jag mitt kara Rishikesh for sydligare (och varmare) aventyr! 15 dagar kanns minst som det dubbla och jag har fatt sa fina vanner har som jag kommer bara med mig hem till Sverige (4/5 pa bilden nedan ar av svenskt ursprung ;) ). Jag har haft det sa himla fint har, men mer eller mindre borjar rora sig soderut da det ar alldeles for kallt om kvallarna/natterna for att stanna har- och visst jag langtar jag efter stranden! 

 

De fyra foljande bilderna ar fran en fantastisk dag nar vi hyrde mopeder och korde en timmas tur till toppen av ett berg, dar det fanns ett tempel och 360 grader fabolous utsikt over snotoppade fjall i fjarran. Vi gjorde nagra stopp pa vagen for chai, for att spela en lat minnas denna dagen till och bara suga in frisk luft.

 

 

Hej!

 

Livet ar gott! Dagarna i Mumbai kanns langt borta och har mar jag bara toppen! Traffat manga nya vanner som forgyller mina dagar med givande samtal och hjartliga skratt. Varje morgon sen jag kom hit till Rishikesh har jag gatt pa Yoga varje morgon och ibland aven en eftermiddagsklass. Kanner att min kropp is getting back to flexible again! Det ar aven extra kul med yoga nu nar jag ar mycket starkare och klarar att halla asanas korrekt langre tid. Hard work pays off!

 

Jag har lart kanna en americano vid namn Tariq, som aven har en indisk far (och pratar Hindi). Vi kommer mycket bra overrens och liksom jag ar han en gymnord sa han visade mig till det lokala gymmet och dar har vi spenderat nagra kvallar bland indier, smuts och damm. Inte det mest valutrustade gymmet men tillrackligt for att ge kroppen en omgang. Arligt talat trodde jag inte nar jag val var har att jag nagonsin under dessa 8 veckor skulle ta mig till ett gym, men visst fan! :D Ni kan ju tanka er the looks nar en stor, vit, rodharig/fraknig kvinna med skostorlek 41 klampar in pa gymmet. hihi

 

Har vid tva tillfallen hike:at upp till "poolen" som finns langre upp for att ta ett svalkande dopp i det klara, kalla, friska vattnet! 

 

 

Jag har en kamera, men ingen kabel sa jag kan ansluta den till datorn. Men, jag har en skruttig mobil som jag knappte en bild med vid dagens frukost. Utsikt fran Noas rum. Inte sa dumt. 

 

 

haha

det var ju inte alls fredag igar.

DOH!

Namaste!

Idag ar det fredag, det har jag tagit reda pa. Om jag hade fatt gissa hade jag inte haft en aning. Sen jag lamnade Sverige i tisdags sa har allt varit en enda stor rora och sorja av dagsljus/morker.

 

Min resa fran Sverige gick smartfri och jag hade ett skont pirr i hela kroppen. Redo att ta mig an Indien pa egen hand. Landar i Mumbai, tar ett djupt andetag och allt gar egentligen valdigt smidigt, trots att taxichaufforen inte kan ett ord engelska, sa lyckas han mirakulost till slut fora mig till ratt hostel. Jag checkar in. Jag andas ut.

 

Borjade fundera pa vart jag skulle ta vagen, Mumbai ville jag inte stanna i. Hostelet har wifi, jag kollar Facebook och ser att Noa (tjej fran Nederlanderna/Israel som jag traffade i Rishikesh for 3,5 ar sedan) befinner sig i Rishikesh och sager att jag borde komma dit. Jag hade haft Rishikesh i bakhuvudet och skulle behova lugnet som infinner sig dar uppe. Bestamde mig for det och gav mig ut och letade turistkontor att boka en tagbiljett (enklaste sattet). Blir meddragen av en pojkvask ett kvarter bort in pa ett kontor dar jag far hjalp med tagbiljett. Det enda alternativet som fanns var att boka ett tag vars resa tar 39 timmar till onskad destination, om jag nu inte ville vanta ytterligare 6 dagar for att ta ett snabbare tag. Kande paniken stiga. Jag hade gjort denna resa en gang forut, men motsatt riktning och inget jag var direkt sugen pa att gora igen, sjalv dessutom. Jag var sa trott och sliten efter resan till hit att jag vill bara grata. Men jag bokade den dar biljetten.

 

Taget skulle ga dagen efter vid midnatt sa det innebar att jag hade en hel dag att spendera i Mumbai. Jag valde att betala for en natt extra o behalla rummet. Gick ut en svang pa morgonen och greps av panik. Gick hem igen efter en kort promenad. Fick knappt luft. Panikangest. Grat oandligt och ville egentligen bara resa hem igen. Tankar som dessa dok upp: "varfor maste jag alltid vara varst? kunde jag inte nojt mig med att bara resa nanstans i Europa sjalv om jag nu vill utmana mig sjalv? nat enklare". Gick ut en kort promenad igen till resekontoret for att fa min biljett bekraftad. Radd och osaker. Biljetten fanns inte att hamta annu "Come back later, madam" .det fick jag hora de fyra gangerna jag var dar och jag tankte att jag kommer aldrig fa den dar javla biljetten o komma harifran. Men for varje gang jag tvingades ut sa kandes det lite lite lattare. Femte forsoket och jag hade biljetten i min hand.

 

Klockan narmade sig 21 och jag hade bokat en taxi via hotellet till 21.30. Duschade och packade ihop mina grejer, kopte vatten och kande mig valdigt motiverad att dra harifran. En timma senare kommer jag till tagstationen. Jag bland en massa Indier som tittar pa mig som om jag vore en Alien. "Madam, are you sure you're on the right station?" Japp, sa ovanligt var det att nagon vit reser darifran och tar en idiotisk 40 timmar resa. Men jag hade kommit ratt.

 

40 timmar spenderades med bok. Lyssnade pa musik och dromde mig bort till technodansgolv. Skriva dagbok. Sova. Undvika att bli kissnodig. Stirra i taket. Sitta. Ligga pa rygg. Ligga pa sidan. Dromma om att fa rora pa sig. Laga mat i huvudet. Lasa lite mer bok.

 

Och till min stora forvanan sa tog de dar 40 timmarna slut och jag anlande Haridwar station. Dar hade jag ingen aning  om vart jag skulle ta vagen och ungefar varannan jag fragade var bussen till Rishikesh gick fran pekade at olika hall, eller vagrade svara och tittade pa mig med avsky. MEN, jag tog mig fram som en envis javel och vagrade the easy way som innebar taxi. 

 

Akte lokalbuss och pratatde med en trevlig indier som undrade vad en liter mjolk kostade i Sverige. Han missforstod och fick det till  75 :- Hoppade av bussen i ingenstans och hoppades pa det basta. Tog en rickshaw och annu ett mirakel uppenbarar sig-  jag kommer fram dit jag ska!

Sager NOA i reception och vips har jag ett rum pa det stallet jag bodde nar jag var har sist. Och antligen kanns allt sa himla bra! Det ar kallt har uppe i norr (ca 12 grader i skrivande stund 20.15) men det ar sa mycket lugnare och trevligare atsmofar. Ska snart ata middag med Noa och hennes van och nu antligen kan jag lata mig svepas med i Indiens flow!

 

Puss!!!!

Inlagg kommer...

1 år och fem månader i Linköping.

11 November, då är det jag & ryggsäcken i Indien igen.

 

Då var det dags. Ett inlägg. Tänker nog aldrig ge upp den här bloggen även om uppdateringarna inte blir lika frekventa, men lägga ner, det kommer jag aldrig göra. Har ju trots allt dokumenterat det mesta från att jag flyttade till norge nov 2008 och alla mina resor/händelser - > idag. Det mesta i mitt liv helt enkelt.

Det är nu när jag sitter här och försöker knåpa ihop några rader om nuläget som jag inser hur totalt annorlunda min "vardagstillvaro" är idag jämfört med de senaste årena.
 Jag bor inte bara i sverige, jag bor i Linköping. bor alltså. Jag har ingen resa spikad i min framtida planering (om än dock idéer, såklart). Jag är omgiven av vänner och familj. Har en ny pojkvän. Är engagerad i ett festcrew. Har två jobb. Tränar. Mår bra, men mår också dåligt ibland. Fått känna på psykisk utmattning. Försöker lära mig balans. Men det är svårt, det svåraste någonsin.

 

Har tyvärr ingen kontakt överhuvudtaget med Even och det gör ont. vädigt ont, men det är viktigare att respektera någon annans välmående framför sitt eget ego.

 

Fann till slut ron i att bo här. Har vart 8 extremt upptagna månader med ständidga pågående projekt, aktiviteter och saker att göra. Precis vad jag trivs med, att vara sysselsatt. Men jag nådde också en punkt där jag inte längre orkade (vadå? "jag orkar inte" är en fras som annars inte existerar i mitt liv). Att känna på olust och orkeslöshet var läskigt och platsade inte i min sfär, så med lite vila och ett löfte till mig själv om att bli bättre på att ta hand om mig själv/ låta mig vila/ inte maximera åtaganden går det framåt, men det är också svårt att hålla tillbaka när man vill göra precis allt och vara precis överallt på alla skojiga ståhej.

 

Nu är det redan februari och jag har inte vinterdeppat en enda sekund. Men visst ska det allt bli lite extra gött när våren kommer- S O L

 

Amor

 

 

Istället för ord ger jag er bilder. Bilder som säger mycket. sommar alltså.

 

Bilder från en kväll där ord känns mer än överflödiga, och kan inte i det närmaste beskriva kvällen i dess rättvisa.