nutellaimin

Nu ska vi ge oss i kast med ett forsok att bena ut vad som hant/gjorts i mitt liv i det sista...

 

Senast var jag i den egentligen inte alls sa varma staden Granada (om man jamfor med platser jag senare vart pa).

Sandra, jag & Even i Granada

 

 

Vi reste som bestamt till Isla Ometepe i Lago Nicaragua. Och efter att ha haft ett for oss ganska hogt restempo i det sista blev det inte manga knop gjorda pa on. Det erbjods aventyrsgrejer som vulkanbestigning, grottor, rafting o annat adrenalinkickande, men vi stangde in oss pa rummet i tva dagar med undantag for en loptur pa stranden, en langpromenad och fodointag. Om det inte vore for att vi hade vart alltfor slappa hade det anda inte vart sa trevligt att gora utomhusaktiviteter da en storm hade dragit med sig en miljardiskt-oandligt-miniflugsvarm over hela omradet vi bodde i. Det var munbindel som gallde och ata maten pa rummet om man inte var upplagd for lite extra krisp i middagen. (Euuu).

 

Efter tva natter gav vi oss i kast med en rejal utmaning. Att forflytta oss fran Isla Ometepe (NIC) till Montezuma (CR) i ett och samma svep. Resultatet blev en 19h resa med 10 olika transporter med humoret i beholl. Nar vi kom fram blev vi informerade att hela "stan" var i princip fullbokad pga en festival som skulle hallas i naromradet dagen efter. Vi lyckades dock knipa at oss det  sista (dyra) rummet i byn. Hungriga som vargar skramlade vi ihop vara sista colones (ATM:n var ur funktion) och kopte oss en hamburgare och ol pa delning och sov sedan godare an nagonsin.

 

 

Eftersom att hela byn var engagerade i den har festivalen var vi inte sena att hanga pa. Packade taltet och begav oss ut i ett djungelomrade for 24h party. Litet, initimt, bra arrangerat och framforallt bra musik! Dansade oss till somns och softade vidare i Montezuma med yoga, strand, vattenfall, film och god mat for 5 dagar till.

 

 

Jobbade oss vidare fran vastkusten till karribiska ostkusten Puerto Viejo. Denna lilla rastaby checkade vi in pa Rocking J's (partyungdomshostel#1). Trivdes och softade vidare med yoga, strand, god mat och inte minst en dag i narliggande Cahuita National Park dar vi fick se djur som man nastan bara tror finns i fantasin. Knallgulla (giftiga) ormar, apor av tva olika arter, fjarilar lika stora som tva flata hander, blaa krabbor m.m. Naturen sa gron och frodig att du tror att det ar plast!

 

 

Gillade Costa Rica langt mer an jag trodde att jag skulle gora, sa lite trist att lamna landet redan efter bara ha besokt tva olika stallen, but... Panama is calling.

 

Vi reste till staden David, detta ar en stad som ar hot utan nade. Varmaste, kvavaste byn jag nagonsin vart i. Helt forfardligt, skulle aldrig i mitt liv kunna tanka mig att bo dar. Men vi forberedde oss for Tribal Gathering festivalen vi skulle pa i Penonome, och passade pa att ga pa bio.

 

 

Vi hade jattekul pa festivalen och dansade till bra musik, god stamning, tribe-befolkningen som holl forelasningar om kultur och valdigt bra arrangerat (forutom att generatorn dog lite under sista dagen, men det var bara bra egentligen for samlades alla vid lilla scenen som fortfarande var igang och skapade magisk stamning) helt klart ratt beslut att aka dit! Trotta men glada for att ha sovit en natt i en sang reste vi igar vidare (uppat i landet igen) till Bocas Del Toro, dar vi alltsa befinner oss nu. Var pa Yoga imorse och har inte hunnit med sa mycket mer annu. Men har blir det strandhang och ett besok till en fjarlilsfarm innan vi drar vidare till Panama city och darefter troligtvis seglar vidare till Colombia (!!!)

Livet ar gott!

 

Josses vilket stralande humor jag ar pa just nu! Till skillnad fran sist.

 

Vi lamnade ett regnigt Livingston, Guatemala for avfard mot La Ceiba (porten till Bay Islands), Honduras. Det var en dyr affar. 55$ fattigare gor vi anda misstaget att pa morgonen hoppa pa lokalfarjan och far betala igen, anlander Puerta Barrios dar vi mots av en stressad taxichauffor som skuffar in oss i en bil och kor som en galning (vi hade ingen aning om vart eller vad som skulle ske), ikapp den "riktiga" vanen vi skulle med for ytterligare 100 spann. Dar mots vi av rejalt sura miner efter att dom har fatt vanta pa oss och vi gjort felet att aka fel bat. Stamningen i vanen var minst sagt obekvam och vid ett stopp´fick vi besked om att vi kunde handla lunch att ta med i bilen. Sagt och gjort stod vi i ko och var visst de enda som skulle ha mat, sa aterigen stod alla och vantade (surt) pa oss. Jag ville sjunka genom jorden.

     

Nar vi kom fram till La Ceiba var vi de enda som skulle till Roatan, resten till Utila sa vi sa tack for oss och skyndade oss ivag till farjan.

 

Ankomsten till Roatan var regnig och fuktig och forkylig, inte helt kry med andra ord. Vi fick oss ett valdigt fint (dyrt) rum (hela vistelsen ruinerade oss) och jag ville bara blir 100% frisk sa att jag kunde dyka. Solskenet kom och vi gick dagligen en 30 min promenad till den fina stranden pa West Bay dar vi latatde oss, drack kokosvatten och snorklade. Lagade ren och frisk mat varje dag, jag skulle bannemej bli frisk. 

 

Sa kom forbattringen sakta men sakert och jag tog mig i kragen och gick till dykstallet jag sett ut. Snackade lite och vi kom fram till att eftersom det var minst 2.5 ar sedan jag sist dok skulle jag gora en "refresher" med nagra skills. Nervrak som jag kan vara gallande "upp-till-bevis"-grejer gjorde mig somnlos den natten.

 

Det var jag och en canadensisk tjej som motte upp dagen efter och det hela gick... galant! Saaaa harligt att vara tillbaka i vattnet pa det sattet! Det resulterade i att jag gjorde 4 dyk och sag fantastiska varleser. Gjorde ett av mina bast dyk nagonsin dar. Ar sa lycklig att jag blev frisk och sa overvaldigad :)

 

(bilder fran Google)

 

 

Vi reste via Honduras (laskiga, tungt kriminella) huvustad Tegucialpa (dar vi knappt vagade ga ut for dorren) vidare till Nicaragua som vi ankom igar. Pa vagen fick vi en ny van, tyska Sandra som delade rum med oss har i Granada, Nicaragua. Hon reste tyvarr vidare redan idag, men vi kanske mots igen!

 

Granada ar djavulskt varmt, fargfullt och lite kaotiskt- precis vad jag saknat pa den har resan. Det kanns gott nar det ar rorigt och stokigt och jag gillar det! 

 

Tror att vi resan imorgon ska ta oss vidare till Isla Ometepe i Lago Nicaragua. Vi har insett att vi har haft alltfor stora planer for var tidsplan... Vi har tagit det riktigt slow och njutit av stallen vi gillat (ibland stannat upp till en manad) och det har varit riktigt skont. Men varlden ar storre an man tror sa vi tror att vi ska speeda up restakten lite nu och gjora det nodvandigaste sa att vi far en liten taste av sydamerika iallafall! 

 

Puss&kram

Jag blir JAAATTTEglad av kommentarerna ni skriver.