nutellaimin

Visste ni att jag var en jävel på break-dance?...

 

Sa var jag hemma igen. Så full av energi att det blir svårt att sitta still.. och hålla tyst. Dessa åtta månader har vart som en oändlig bergochdalbana i känslolivet och det är nu jag ska försöka landa. Jag måste erkänna att vissa stunder ville jag inte hellre än bara packa ihop väskan och åka hem och skita i precis allting för jag var inte helt förberedd på att ge mig iväg efter att ha jobbat så hårt i ett år, vart hemma en snabbis och hälsat på alla och sen ge sig iväg. Och andra stunder har vart bland dom bästa i mitt liv!

Jag var så extremt socialt rädd till en början. Osäker, blyg och tom för energi. Så småningom började mitt självförtroende komma sakta men säkert tillbaka och jag började känna igen mig själv.

När vi till slut nått Bogota, Colombia var Even klar för att åka hem, och jag ville inte hindra honom, men jag var långt ifrån klar. Så vi valde att gå skilda vägar och vi kom även överrens om att göra slut. Och med det började ett helt nytt kapitel av min resa. Den sista tiden mötte jag upp med Haley och Jamie och hade en såååå fantastisk tid tillsammans med dom. Det är vänner jag kommer att vara evigt tacksam över att ha fått i mitt liv.

 

Avslutade det hela med 4 nätter i Holland och träffade många kära och kända ansikten från BOOM-festivalen augusti 2012. Hade fantastiska dagar och chillade sönder :P

 

Men till slut var det dags att flyga vidare hemåt. Landade på Skavsta och pratade svenska igen för första gången pååå väääldigt länge, vilket kändes väldigt väldigt konstigt. Blev hämtad av Linda och Viktor och har sedan dess njutit av Sveriges goda grejor som sommarluft, rena kläder, kaviar, knäckebröd, keso och neverending kramkalas med familjen.

 

Haha en tredagars utekvall, blev en fyradagars och hogst troligt en femdagars med idag inkluderat. Sista kvallen/natten i Cusco ikvall och jag gruar mig verkligen till att lamna mina vanner har och det liv jag levt i det sista. 

 

 

Kommer sakna att kunna vakna upp, yoga och mota en polare i gatan (som idag motte jag Angelo) och vi bestammer oss for att  ga o ata lunch (basta cevichen jag atit) och sen ga i 20 minuter och du ar upp i bergen, med en utsikt att do for och bara slappna av, andas frisk luft och prata om livet.

Men sa tanker jag langre an vad nasan racker och inser att jag ska mota Jan i Holland, komma hem till mina alskade alskade igen, traffa Even och dessutom fa uppleva en svensk sommar for forsta gangen pa 5 ar (!!!)Det  ni, det ar inte sa dumt det  heller. 

Fiesta med liveband, vanner, och nyfunna vanner. 3 kvallar i rad. Dans pa tomma gator i nattens morker utan musik och nattens langa spanska konversationer. Livet ar alltfor harligt.

 

 

 Kryare an sist! Men fortfarande forkyld. 
Tog mig till Bolivia och gjorde en 3 dagars tur over det Bolivianska Salt-flatsen. Vackert!

 

Avslutade sista kvallen 5000 meter over havet i en naturlig varm kalla med rodvin och den klaraste stjarnhimmel jag nagonsin skadat! Majestatiskt!

 

 

... Och nu ligger jag har nastan infor doden kanns det som! Med en forkylning fran helvetet... Huvudvark, feber och ont i hela kroppen. Ja, ni vet hur det fungerar. Och jag overlever.Tycker bara liiiite synd om mig sjalv nu nar jag vill utnyttja varje minut av de två, dryga, knappa veckorna.

 

Nos vemoS! Besos!

Ar nu inne i maj manad, dvs sista manaden pa mitt atta manaders langa aventyr.

En amount of time som kandes som en eeevighet nar jag forst kom till Mexico 4 oktober 2012.

 

Nu ar det istallet dags for nedrakning och idag ar det inte mindre an 2 veckor och 4 dagar kvar tills jag paborjar min resa hemat.