nutellaimin

Sa var jag hemma igen. Så full av energi att det blir svårt att sitta still.. och hålla tyst. Dessa åtta månader har vart som en oändlig bergochdalbana i känslolivet och det är nu jag ska försöka landa. Jag måste erkänna att vissa stunder ville jag inte hellre än bara packa ihop väskan och åka hem och skita i precis allting för jag var inte helt förberedd på att ge mig iväg efter att ha jobbat så hårt i ett år, vart hemma en snabbis och hälsat på alla och sen ge sig iväg. Och andra stunder har vart bland dom bästa i mitt liv!

Jag var så extremt socialt rädd till en början. Osäker, blyg och tom för energi. Så småningom började mitt självförtroende komma sakta men säkert tillbaka och jag började känna igen mig själv.

När vi till slut nått Bogota, Colombia var Even klar för att åka hem, och jag ville inte hindra honom, men jag var långt ifrån klar. Så vi valde att gå skilda vägar och vi kom även överrens om att göra slut. Och med det började ett helt nytt kapitel av min resa. Den sista tiden mötte jag upp med Haley och Jamie och hade en såååå fantastisk tid tillsammans med dom. Det är vänner jag kommer att vara evigt tacksam över att ha fått i mitt liv.

 

Avslutade det hela med 4 nätter i Holland och träffade många kära och kända ansikten från BOOM-festivalen augusti 2012. Hade fantastiska dagar och chillade sönder :P

 

Men till slut var det dags att flyga vidare hemåt. Landade på Skavsta och pratade svenska igen för första gången pååå väääldigt länge, vilket kändes väldigt väldigt konstigt. Blev hämtad av Linda och Viktor och har sedan dess njutit av Sveriges goda grejor som sommarluft, rena kläder, kaviar, knäckebröd, keso och neverending kramkalas med familjen.