nutellaimin

Namaste!

Idag ar det fredag, det har jag tagit reda pa. Om jag hade fatt gissa hade jag inte haft en aning. Sen jag lamnade Sverige i tisdags sa har allt varit en enda stor rora och sorja av dagsljus/morker.

 

Min resa fran Sverige gick smartfri och jag hade ett skont pirr i hela kroppen. Redo att ta mig an Indien pa egen hand. Landar i Mumbai, tar ett djupt andetag och allt gar egentligen valdigt smidigt, trots att taxichaufforen inte kan ett ord engelska, sa lyckas han mirakulost till slut fora mig till ratt hostel. Jag checkar in. Jag andas ut.

 

Borjade fundera pa vart jag skulle ta vagen, Mumbai ville jag inte stanna i. Hostelet har wifi, jag kollar Facebook och ser att Noa (tjej fran Nederlanderna/Israel som jag traffade i Rishikesh for 3,5 ar sedan) befinner sig i Rishikesh och sager att jag borde komma dit. Jag hade haft Rishikesh i bakhuvudet och skulle behova lugnet som infinner sig dar uppe. Bestamde mig for det och gav mig ut och letade turistkontor att boka en tagbiljett (enklaste sattet). Blir meddragen av en pojkvask ett kvarter bort in pa ett kontor dar jag far hjalp med tagbiljett. Det enda alternativet som fanns var att boka ett tag vars resa tar 39 timmar till onskad destination, om jag nu inte ville vanta ytterligare 6 dagar for att ta ett snabbare tag. Kande paniken stiga. Jag hade gjort denna resa en gang forut, men motsatt riktning och inget jag var direkt sugen pa att gora igen, sjalv dessutom. Jag var sa trott och sliten efter resan till hit att jag vill bara grata. Men jag bokade den dar biljetten.

 

Taget skulle ga dagen efter vid midnatt sa det innebar att jag hade en hel dag att spendera i Mumbai. Jag valde att betala for en natt extra o behalla rummet. Gick ut en svang pa morgonen och greps av panik. Gick hem igen efter en kort promenad. Fick knappt luft. Panikangest. Grat oandligt och ville egentligen bara resa hem igen. Tankar som dessa dok upp: "varfor maste jag alltid vara varst? kunde jag inte nojt mig med att bara resa nanstans i Europa sjalv om jag nu vill utmana mig sjalv? nat enklare". Gick ut en kort promenad igen till resekontoret for att fa min biljett bekraftad. Radd och osaker. Biljetten fanns inte att hamta annu "Come back later, madam" .det fick jag hora de fyra gangerna jag var dar och jag tankte att jag kommer aldrig fa den dar javla biljetten o komma harifran. Men for varje gang jag tvingades ut sa kandes det lite lite lattare. Femte forsoket och jag hade biljetten i min hand.

 

Klockan narmade sig 21 och jag hade bokat en taxi via hotellet till 21.30. Duschade och packade ihop mina grejer, kopte vatten och kande mig valdigt motiverad att dra harifran. En timma senare kommer jag till tagstationen. Jag bland en massa Indier som tittar pa mig som om jag vore en Alien. "Madam, are you sure you're on the right station?" Japp, sa ovanligt var det att nagon vit reser darifran och tar en idiotisk 40 timmar resa. Men jag hade kommit ratt.

 

40 timmar spenderades med bok. Lyssnade pa musik och dromde mig bort till technodansgolv. Skriva dagbok. Sova. Undvika att bli kissnodig. Stirra i taket. Sitta. Ligga pa rygg. Ligga pa sidan. Dromma om att fa rora pa sig. Laga mat i huvudet. Lasa lite mer bok.

 

Och till min stora forvanan sa tog de dar 40 timmarna slut och jag anlande Haridwar station. Dar hade jag ingen aning  om vart jag skulle ta vagen och ungefar varannan jag fragade var bussen till Rishikesh gick fran pekade at olika hall, eller vagrade svara och tittade pa mig med avsky. MEN, jag tog mig fram som en envis javel och vagrade the easy way som innebar taxi. 

 

Akte lokalbuss och pratatde med en trevlig indier som undrade vad en liter mjolk kostade i Sverige. Han missforstod och fick det till  75 :- Hoppade av bussen i ingenstans och hoppades pa det basta. Tog en rickshaw och annu ett mirakel uppenbarar sig-  jag kommer fram dit jag ska!

Sager NOA i reception och vips har jag ett rum pa det stallet jag bodde nar jag var har sist. Och antligen kanns allt sa himla bra! Det ar kallt har uppe i norr (ca 12 grader i skrivande stund 20.15) men det ar sa mycket lugnare och trevligare atsmofar. Ska snart ata middag med Noa och hennes van och nu antligen kan jag lata mig svepas med i Indiens flow!

 

Puss!!!!