nutellaimin

Om nagra timmar borjar en helt ny episod av denna resa. Jag ska sta pa egna ben. Even ar fardigrest och paborjar nu farden hemat igen. Jag fortsatter lite till. Med avgang 05.32 satter jag mig pa flyget som tar mig till Cuzco. Dar, om allt gar som planlagt, moter jag Haley fran Australien om nagra dagar (som jag forsta gangen traffade i Guatemala). Bokar in mig pa hennes tur (gud nade mig, lat den inte vara fullbokad), Inkaleden som tar mig till Macchu Picchu. Nagot jag ser ofantligt mycket fram emot, men ocksa fasar med tanke pa den "formen" jag befinner mig i nu efter att ha levt som Anna Skippers mardrom i snart sju langa manader.

 

Ovrigt fran Inkaleden tanker jag fokusera mycket pa Yoga. Annars vet jag inte vad som kommer att ske. Jag ar arligt talat skitradd och beundrar er (las: Agnes och Linnea) som gett er ivag totalt pa egen hand. Tuffingar. Men jag ska ocksa bli tuff, det har jag bestamt mig.

 

Nu ar jag mest bara valdigt emotionell och resfebrig. Och har i tillagg tuuuuusen saker jag maste ta itu med, men klarar inte halla fokus. Ge mig nagra dagar bara.