nutellaimin

Før några veckor sedan befann jag mig (hør och hæpna) ute i vimlet en lørdagskvæll tillsammans med en kvinnlig kollega. Nær vi kanske hade fått suttit ned ifred i 5 minuter (på absolut fel stælle, då vi utgjorde 2/3 av de kvinnfolk som var dær) kommer en man 50+ fram och bjuder upp till dans. Vi skojar bort det lite och tackar vænligen men bestæmt nej till detta erbjudande. Det visade sig vara en envis jævel som aldrig gav sig och insisterade på att få dricka upp sin (nyinkøpta)øl i vårt sællskap. Vi førsøker førklara før honom att vi vill vara ifred och har så mycket att ta igen bla bla blaaa. Han tar helt enkelt inte hinten... Dessutom blir han otrevlig och sæger massa fræcka oacceptabla saker. Ja men tack o hej førsøker vi ænnu en gång och efter mycket om och men, lyckas vi skaka av honom...

På en annan bar hinner vi knappt innanfør dørren innan ett gæng på 5 killar skriker "BRUDAR- EFTERFEST!!! WØØØØOWØØØ (vi har slutat nian, stæmning)"
Jag suckar høgre æn någonsin.


Ett konstanterande jag och Even gjorde var att "alla borde få ligga innan man ska ut och festa"
Lætt før oss att sæga, men seriøst. Allt brølet och den desperata jakten efter liggpartnern du kommer ha ångest før øver en vecka efteråt kænns rætt passè. Och då kan alla fokusera på att ha roligt istællet.
Jag vill inte framstå som en konservativ pensionær - Hallå, vi lever ju i 2000-talet.
Nu vill jag heller inte påstå att det alltid ær såhær, men eftersom det var mer eller mindre førsta gången jag gick ut sen jag kom tillbaka till Bergen och møts av detta, påminner det mig bara ænnu mer om varfør jag slutat gå ut.