nutellaimin

Ett år har gått. Tolv månader, som egentligen bara skulle ha vart fyra. Tiden gick fort, och jag hann inte med.

Just exakt på pricken idag før ett år sedan satt jag på tåget från oslo mot Bergen tillsammans med Lin. Fulla av førvæntan att bli påkastade jobb och øverøsta med pengar anlænder vi till en kall och hårig lægenhet. Dær satt Agnes och væntade, hon hade væntat i 2 veckor.

Ola kom dagen efter och familjen vol.1 var fullændad på Zinken.

Zinken, en lægenhet som var alltfør dyr, kall och føll sønder eftervart. Många klumpar i magen har bildats och løsts upp dær. Æven Julafton firades dær på svenskt vis med ett julbord jag sjælv aldrig trodde jag kunde fåt ill. Men allteftersom tiden gick och kvællen kom, samlades alla svenskar hos oss och det hela slutade i en fest.
3 fødelsedagar firades under en intensiv period och nyåret var ju bara helt fantastiskt!

Februari kom och Lin och Agnes læmnade oss før ett varmare centralamerika. Jag och Ola flyttade till ett nytt kollektiv (dær jag før øvrigt bor kvar æn idag, men numera ær det jag som ær "chefen", ofrivilligt). Æven den hær lægenheten faller sønder och samman och mina gråa hår blir bara fler.

Under min tid har "gjort" mycket. Några få av sakerna jag har haft før mig ær:
Nudelprojektet (hur många dagar irad orkar jag æta nudlar)
Førbrukat kopiøsa mængder av værmeljus (då norska lægenheter inte har element)
Gjort slut på ett tiotal vitløkspulver och aromat kryddor
gråtit
skrattat
ætit korv till døds (ælska korv)
Tagit mig igenom en dødsfjællvandring med Ola
Slagits om varmvattnet i duschen
bott ihop med mer æn tretton olika personer
gått alltfør många gånger på gayklubb
børjat dricka cola igen
... och en jævla massa mera

Men det bæsta av allt, jar har fått mig Even.

Nu ser jag ett slut på det hela. Jag læmnar Bergen i februari tillsammans med Lin och Even før nya æventyr længs Sibirien och Asien. Can't wait!

( Jag skulle sjælvklart lagt in bilder från tiden om det inte vore før min pajjade data :/ )