nutellaimin

jaha då var den dagen kommen och passerad. Ola flyttar hem. Att  inte ha nån o sura med osv osv är lite tokigt.

 Av 4 st vänner som tillsammans bestämde sig för att flytta till det rika landet i väst är de nu bara jag som är kvar. Det känns väldigt konstigt på något sätt, men ändå inte. Jag är inte rädd för att vara ensam. Jag har tuffat till mig rejält och jag har mött en väldans massa kula människor. Så jag kan egentligen inte vara mer än nöjd, förutom att min längtan efter nära och kära ibland tar övertaget, men det är inte värre än att fälla en tår.

Jag tycker jag är modig.