nutellaimin

Att åka på festivaler låter coolt och häftigt. Att bo i tält, supa sönder hela dagarna långa, i hopp om pinsamma händelser som resultat (så man har något att prata om efter). Men framförallt för att få se en jävla massa band.

Roskilde 2009 var inget undantag.

Alltid alltid alltid innan festival är det vädret man oroar sig mest för. Kommer det regna eller inte?
R '09 var nog det närmaste öken-torrt-varmt jag någonsin kommer att uppleva. Stekande 30+ och knappt en moln... så långt ögat kan nå alla dessa 8 dagar i sträck. Men annars är ju Danmnark rätt så känt för att det är lite blåsigt, men ikke här inte.

Att vakna varje morgon i ett tält närmare 50+ grader, tung i huvudet, med igenkletade ögon letandes efter den lilla droppe vatten som KANSKE (om man hade tur) kunde befinna sig i en gömd flaska i tältet, extremt pissnödig,  liggandes på blöta mosiga chips, svettiga mosade mackor och diverse andra matrester (såsom tubost osv osv) etc etc.   Det låter inte direkt som något man gör frivilligt, men det GÖR MAN! Och man gör det om och om igen, år efter år.

varför? Jo, när man kommer in i vardagens bekvämligheter igen så är det där glömt, det enda man tänker på när det närmar sig festival igen är allt det underbara som man får uppleva. Att i princip; få vara precis hur man vill, se ut hur man vill, göra vad man vill och inte bry sig om ett jävla skit.

Roskilde är nu över för i år. men jag kan säga att jag läntar redan efter den tältvarma ölen, glada danskarna och den fina stämningen.