nutellaimin

Idag är verkligen en sån dag man ska akta sig för mig. Imorse vaknade jag med taggarna utåt och redan vid första ögonblicket irriterad. Irritationen var fullständigt befogad. Bägaren rann över när man vaknar för 110: ende dagen i rad (ja så många dagar har jag bott här) av byggarbete nedanför gatan. Då har man fan fått nog!

Det gick väl över senade? NÄHÄ, då tror du VERKLIGEN fel. Jag är minsann lika irriterad nu. Trots att jag är nyduschad och inte har gjort minsta kraftansträgning idag, så fullständigt osar det ARGHET om mig. Inte av någon speciell händelse eller något som jag ska sätta fingret på, ibland är det bara så...

Men bara för att ska jag nu lista mina värsta irritationsobjekt och sånt jag ryser ända in i benmärgen av (för att verka ännu bittrare):

- Ljudet av när någon annan än mig själv tuggar, så att det hörs alt. smaskar.
- Ljudet av att någon borstar tänderna får mig att vilja kräkas.
- Når någon använder sig av ett visst tonläge (helst ett mörkt sådant) till något speciellt ord eller när den ska säga något som den inte är helt bekväm med (svårt att förklara).
 - När nån säger förlåt efter varje mening utan ha gjort något fel. - När någon luktar illa omedvetet och inte gör något åt det (kan vara svårt om det är omedvetet...).
 - När någon ska lägga sig i min matlagning/ bakning.
 - När man skrapar med besticken helt frenetiskt på tallriken så att det gnisslar, om och om igen, för att få upp de sista mirko-tuggorna.
 - När den som är i min närhet är hungrig och inte vågar säga till.
 - När den som i min närhet säger att den är hungig och jag inte är det (förutsatt att vi ska äta tillsammans).
 - Har svårt att förstå hur man kan gilla katter och när den ser en katt ute eller nåt, försöker locka till sig den och klappa fanskapet.
 - KATTER



 bla bla bla...



Jag har tydligen svårt för människan.
 Inget är riktat till någon, så ni vet!

jag skulle kunna hålla på i en oändlighet men jag orkar inte, och jag försöker bättra mig. Tro mig!


 I guess jag bara är svår att leva med ibland