nutellaimin

Jag, Pacman, sitter just nu i Östersund utan min andra hälft, Scatman och funderar över hur mycket vi hör ihop hon och jag. Nu när vi gått så långt att vi till och med har tatuerat in en "hemliga-språket"-grej som vi hittade på när vi var yngre.
    Det är nu jag vet att jag aldrig, och med risk för att vara "random" menar jag ALDRIG kommer skiljas från denne underabara varelse någon längre tid!

Stort tack till Ingela och Micke!