nutellaimin

Den mest intesiva dagen på länge, och hitills är klockan bara 17:00. Åker till mitt arbete som vanligt och känner väl på jobbet att, JA! jävlar i mig vad allt går bra, smooooth! Känslan varade dessvärre inte länge än till min 4e order (som också var den största), välter. Köttfärs paket och plastlådor spider sig över golvet och rullbandet till TUSEN! Det första jag tänker är, NEEEEEEEEEEEJ nu får jag sparken, mitt liv äv OVER! Men så ser jag mig omkring och inser att bossen och övrig fast anställd personal inte såg mitt missöde och jag känner en enorm lättnad! Tacka mina swedish arbetskamrater och ensamma Oscar som hjälper mig,  så det löste sig det smidigt och snyggt efter lite fniss (och jag har fortfarande jobb).

En arbetsdag utan sin mobiltelefon i närheten resulterade i ca 20613836 sms och 6 missade samtal. Samtalen var väl de viktigaste, nummer jag inte kände igen. Exalterad och lite spänd ska jag och Malin ta oss hem från jobbet och tar den gamla vanliga bussen. Glömmer att stiga av i stan och åker vidare till busstationen istället (trodde vi ja). Bussen passerar inte där och eftersom den var 30 min sen så tänker den inte stanna förns slutstationen istället. Väl kommer vi av och ska fråga en herre om vägen till station. Det visar sig att han är döv och jag använder mig av mina skills i teckenspråk och vi kommer fram till vilket håll vi ska åt. Jag kommer hem, ringer ett normalt samtal och ett jävligt udda.

Agnes har hört av sig, hon skulle på ännu en intervju, direkt efter sill och räk produktionen. Så jag kommer hem, packar hennes "fresh up" saker och sedan ger mig av , IGEN! Nu är jag i alla fall tillbaks hemma och är jävligt trött.

Jäklar vad mycket skit jag skriver.

Lin som var ledig idag och hade sett fram emot långhelg kunde glömma det. Ola lagar mat till mig nu. Ikväll är det nattöppet på stan, julgranen ska tändas och det bjuds på pepparkakor och julmys. Dit blire!