nutellaimin

Jobbintervjun avklarad. Det gick vägen må jag säga! Efter den mest panikartade stunden i mitt liv lyckades jag komma fram i god tid till min och Björns avtalade tid. Efter att ha fått för mig att det är personalhuset jag ska till så kollar jag upp vilken buss som tar mig till Nesttun, och en lämplig avgång ntid. Efter att jag och min följeslagare Sten Ola tagit oss dit och pustat ut för en sekund går jag in på kontoret och frågar vänligt om personalhuset och personalservice är "samma" grej (då jag och alla andra jag frågat sagt det), svarar receptionisten, tvekande, men NEJ, och kommer fram till att hon aldrig ens hört talas om det. Klockan var då 13.07 och paniken bryter ut. Björn och min avtalade tid var 14:00. Om inte ens en bemanningsföretag-arbetare känner till företaget, vem ska då veta vart det ligger?

Vi sätter oss på bussen tillbaka hem i hopp om att hinna surfa till oss adressen och sen börja leta på nytt. Samtidigt panik-smsar jag med Lin att jag inte hittar och mitt liv är över. Väl på bussen tillbaka får jag det Gyllene Smset av Lin. Hon har haxxat med mobilen och skakat fram adressen och vi frågar busschauffören vart fabrikkgatan ligger. HUR STOR ÄR CHANSEN ATT VI JUST BEFINNER OSS I BUSSEN PÅ FABRIKKGATAN?!?! Så var det i alla fall och jag kommer fram i god tid!

Självaste Björn var snäll och fyllde i saker på arbetsenkäten som jag egentligen inte kan. Han försökte även göra klart för mig att han verkligen inte var farlig och att jag skulle sluta vara nervös.Vi pratade också svensk hockey och skidåkning. En trevlig prick!

Till det viktiga, jag fick jobbet. Heltid på Meny i charkdisken till jul. Det kommer bli bra intalar jag mig själv lite försiktigt (trots att jag är nervösare än en ost med hål i).

Idag är första dagen sen vi kom hit som vi inte har fått dosen av Greveholm, och jag lever!

Resten av dagen har jag nästan förträngt i min nervositet, förutom den goda chokladbiten jag har smakat av!