nutellaimin

Igår var vi på Kino. Jag såg en film som inte alls tillhör min film smak i vanliga fall, Watchmen. Jag måste då säga att denna filmen var way over mina förväntningar. Jag hade väntat mig ännu en superhjältsfilm som den random typ av sånna filmer kan vara (jag har iofs inte sett några alls nästan). MEN, den var cool, annorlunda, jävligt snygg och bra! Rekomenderar den.

Jag har spenderat ett fulltankat simkort på telefonsamtal hem till min familj och min moster. Vilket inte rör mig ryggen. Jag saknar alla så fruktansvärt mycket och är nästintill på bölhumör.

Fincken levererade inte alls igår. Efter att ha sett affischer om en DJ som förutsatt skulle vara cool, eftersom det brukar vara cool musik på fincken så dyker det upp en jävla kepssnubbe med chipstuttar och spelar Lady Gaga, Rihanna och andra reaggetonremixaravfjortisdunkadunkalåtar. Jag dog. Vi gick till ett annat ställe, men en baconlindad pölse (jag dreglar) på 7-eleven var nog gårdagens topp! Och vad säger man? Att man ska sluta när man är på topp. Så det blev hemgång och väl hemma slängde vi på Kung Pow. Skrattandes till tårarna spruta och tills vi fick kippa efter luft tog kvällen slut väldigt bra trots allt.


Nu blir det film.

Lyssna, jag rekomenderar't verkligen!!!:-->

Lin och Agnes. Jag hoppas ni kommer ihåg att ni ska tillbaka hit snart :) och inte utsätta er för massa farliga linbanor, lianer och allt vad det nu kan vara.

Jag slänger in ett par  rader just nu mest bara för att jag måste.
Jag känner ofta en viss skyldighet till att blogga kontinuerligt och tycker mig också försöka.
Helgen var ljuv.

Mer om det i nästa inlägg.



DEPECHE MODE

(Min storasyster Linda däremot, borde VERKLIGEN se till o ta tag i uppdateringen)


/ Settan

Jag är glad för att Ola äter det jag bakar. Han ber om en bit och jag ger honom en GIGANTISK bit. Men han säger inget för det. Han är tyst och äter upp, för han vet att annars blir jag arg.
Jag är nog en vad man kan kalla feeder.




Agnes är nitton agnes är nitton agnes är nitton. Saknar smuffisarna så mycket så här kommer lite bilder från våra SAD goodbye's.

HEJ!
Igår var jag ledig, idag var jag inte ledig. Idag gjorde jag ännu en effektiv 10 timmars dag på TINE i sällskap med alla yoghurtar, denna gången på ett rullband. Jag var uppe i produktionsavdelningen och kände mig ju närmare jag kom dom två sista timmarna, VÄLDIGT viktig. Jag hade lärt mig hur man "fixade" maskinerna när dom krånglade, vilket dom gjorde en sisådär var femte minut. Jag måste ju gjort ett väldigt gott intryck, eftersom jag försökte le hela tiden, trots att min rygg föll i tusen bitar.

Imorgon är jag tillbaka på Gilde, lovely Gilde.


Inläggets MYCKET värda musik ! Check it out


____________-
Uppdatering sex minuter senare!

BOYS NOIZE till Emmaboda i år igen, betyder att jag måste dit! Då senast resluterade i ett slagsmål med käre Lin på jordbacken.
RÖYKSOPP till Roskilde. Det är GRYMT!

jag vänder mig ut och in av längtan

Igår fick jag inte vara ledig som jag trodde. Jag fick jobba på mejeritet istället och jag förstår varför dom ringde just mig om de. Ett högre IQ-krävande jobb får man nog leta efter. En sån komplicerad sak som att stå i en kall, tråkig, död källare och sätta på lock på 10 pallar med yoghurtar är något jag nästan kan avstå. Men vad gör man inte för sitt grannland. Jag kunde ju inte neka dom min behövande intelligens och arbetsmoral.

Jag nyttjade också mitt truckkörkort (ja jag har ett sådant). No comments!


Nu ska du lyssna på:

Kraftwerk (jag vet IGEN)
Du kanske vill ha en länk med så de blir lejte lättare att veta vilken av alla miljarder låtar du ska lyssna på (också för er som inte har spotify)   

HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR

& HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR , COOLT



________________________

Uppdatering: pratade med min kära Eivind nyss. Mejeriet imorn också. Men nu ska jag istället PACKA yoghurt. DÄ NI!
Veckoslutet spenderar jag på mitt favoritställe Gilde <3

Med ett par öl i gårdagens bagage känner jag mig jävligt stabil.
Jag har sagt mitt första bestämda Nej och jag har avancerat något enormt på Guitar hero.

Gårdagen blev inte som tänkt. Förfesten här hemma var grym med tvspel som tekken, soulcaliber, tony hawk och guitar hero och öl i mängder. Meningen var att vår trio;  moi, Ola och Sofie skulle på Digitalo. Vi kom aldrig så långt. Istället gick vi till Baran och spela FUSSBALL. Efter att har blivit en ack så ertappad nittonåring begav vi oss till nästa ställe utan större legkontroll, då också med stalkern. Stalkern som jag nu sagt Nej till, på riktigt!



Vidare på efterfest (ja stalkern var fortfarande med som en böld i kryllat) där var det ett jävla drag. Jag drack en sisådär 2 liter vatten för att hålla munnen full och slippa socialisera med S. Jag blev indianhövding och såg min drömkille.



Idag kom jag på vad jag ville göra. Med mitt liv alltså. Taget helt från luften slänger jag ur mig den snilleblixt jag fått för stunden till Ola som hade sitt öre i närheten "jag vet vad jag vill bli! Jag vill vara mat-labbare, alltså labba med mat o sånt". Framför mig på bordet står en påse med vinegum (ÖHHHHHHHH stavning?) och jag tänker genast på gelatin. Gelatin liksom. Det växer knappast på träd. utan måste framställas på "syntetiskt" vis. DET VILL SÄGA, någon måste labba fram sånna grejer och sen komponera det. THAT MEANS att man får experimentera endast med ätbara "kemikalier", vilket gör det ännu roligare. MAT+LABB= WOOOW!!! Vad säger ni? Det vore väl nåt ändå.

Vi har som sagt flyttat nu och det är verkligen bara till det bättre. Boende matesen är också grymma och utrymmena är enorma om man jämför med föregående lägenhet. Idag åt vi dessutom lasagne. Det gillar jag jävligt mycket, men det var en sånnadära halvfabrikatgrej så den var inte så god. tyvärr.

Jag har inte gått utanför dörren idag, trots att jag vaknade till solens ljuva strålar riktade i mina ögonen (vilket inte är lika härligt), men den försvann lika snabbt och bra var väl det, jag hade ändå aldrig tagit mig i kragen och knytit skorna.


ja lite tankspridd kan man vara.

Läste i BA att Woodstock fetivaler kommer att arrangeras i sommar till fyrtioårsjubileét. En kommer att vara i NY och en i Berlin. Den i Berlin äger rum 22-23 augusti. Och det är GRATIS!
Detta är ju helt insane.

Ses vi där?

just nu: The Doors

den fjärde november tvåtusenåtta. Exakt fyra månader sen. Fyra månader senare, med andra ord idag, har jag befunnit mig i grannlander i väst, hela fyra månader. Tiden går något otroligt fort och bra är väl det, antar jag.

Härmed presenterar jag den magiska länken till Super Mario, flashspelet  som jag ägnat alldeles för många timmar åt. Numera klarar jag ut det på... max ~10 min (?) Slå de ni, BÖRJA NU!

NÄHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ självklart går det inte att lägga in en länk nu, så ni får den i textform.
här -> http://pouetpu.pbwiki.com/SMF_480X360

Vi har flyttat, jag har vart på akuten och nu sitter jag inlåst i det nya hemmet, måste gå senast kl 14 till jobbet.

Däremot är jag nog jäkligt glad, typ.

Sounds like a great life?

Varför är det ALLTID helg när man behöver göra viktiga saker.  : (

Det är lördag och klockan är 14.34 och jag och Ola har inte lyft ett finger åt städningen ännu. Imorgon flyttar vi ut från den nuvarande lägenheten och vi har sjukt mycket att göra. Nu har snöovädret dragit över staden igen och vi ska lyckas bära en säng med våra bara armar i 2 km. Det låter väl spännande. Typ som något alla vill vara med om.   Knappast

Igår fick jag nog allt visa vad en svenne går för. Arbetsmoral. Jag jobbade dubbelt skift vilket resulterar i ett arbetspass 7-21. Efter att ha gjort 14 effektiva timmar på Gilde kände jag mig jävligt nöjd och kom hem till Ola som ligger  i soffan och (som han beskrev det själv) helt enkelt  tittar på datan. Jag kände mig pigg som fan och hade inte alls lust att bara låta en fredag kväll passera. Hörde av mig till Pop och det blev ett par bärs på Garage, en näst intill nykter hemgång och en jävligt god natts sömn!

Lin, Agnes, Linda & Johanna sitter nu på flyget till CA. DEPP!!!


... men så var det ju alla "to do" idag. Som alla vet, hatar jag att packa.  Men man måste ta tjuren vid hornen och kanske lika bra att börja ...            snart



Jag ger dig:
Calvin Harris     Lyssna för helvete

... Så saknar jag ju förstås dom hör mupparna...

Efter att ha varit inne på jobb, utan fönster, i dryga åtta timmar går jag ut. Jag möts av det BÄSTA man kan mötas av i hela världen. Nämligen värmande solstrålar. Jag ler helt galet och ger det hela till och med ett litet glädjeskutt och August håller med.


Man kan inte dirket anklaga mitt ansikte för att ha sett alltför mycket solljus och dom få minuterna jag fick, kan jag i princip leva på hur länge som helst. Jag får det hela låta som att jag har befunnit mig i jordens mörker och äntligen hittat ut. äh

Jaja. Jag gjorde för ett tag sen en kraftansträngning i ett försök att hålla ordning på mina grejer lite bättre. Jag köpte mig en plånbok. Jag har inte tappat bort den en enda gång, men jag ha fortfarande som vana att lägga alla pengar och kort löst i fickan/ lägenheten/ väskan, vilket gör att det blir nästan ännu rörigare.

Jag har då kommit till insikt med att jag är nog jorden slarvigaste egentligen. För exempel, igår bytte jag till mitt svenska sim-kort i mobilen för att kolla om "nått nytt hänt", och VIPS så var bakluckan till mobilen helt väck. Ola hittade den lite senare. men JA WHATEVER!!
blaj blaj blaj

juste Oasis kommer till Roskilde, det är inte fel det.
Och Emmabodas hitills klara är inte fel det heller.
Inte Arvikas heller för den delen...

NÅ: Röyksopp

hejhej

Jag kanske har lugnat ner mig lite nu. Eller nej, jag inbillar mig mest bara det för att jag vill att det ska vara så.

Ola äter straxt sin nionde korv för dagen. Det är inte dåligt det, numera bryr han sig inte ens om att koka dom. Öl dricker han också. Ungkarl. På tv är det någon random Champions League match , and I couldn't care less!

nu ska ja prata bort en timma med min mamma i telefon. Sen Godnatt!

Idag är verkligen en sån dag man ska akta sig för mig. Imorse vaknade jag med taggarna utåt och redan vid första ögonblicket irriterad. Irritationen var fullständigt befogad. Bägaren rann över när man vaknar för 110: ende dagen i rad (ja så många dagar har jag bott här) av byggarbete nedanför gatan. Då har man fan fått nog!

Det gick väl över senade? NÄHÄ, då tror du VERKLIGEN fel. Jag är minsann lika irriterad nu. Trots att jag är nyduschad och inte har gjort minsta kraftansträgning idag, så fullständigt osar det ARGHET om mig. Inte av någon speciell händelse eller något som jag ska sätta fingret på, ibland är det bara så...

Men bara för att ska jag nu lista mina värsta irritationsobjekt och sånt jag ryser ända in i benmärgen av (för att verka ännu bittrare):

- Ljudet av när någon annan än mig själv tuggar, så att det hörs alt. smaskar.
- Ljudet av att någon borstar tänderna får mig att vilja kräkas.
- Når någon använder sig av ett visst tonläge (helst ett mörkt sådant) till något speciellt ord eller när den ska säga något som den inte är helt bekväm med (svårt att förklara).
 - När nån säger förlåt efter varje mening utan ha gjort något fel. - När någon luktar illa omedvetet och inte gör något åt det (kan vara svårt om det är omedvetet...).
 - När någon ska lägga sig i min matlagning/ bakning.
 - När man skrapar med besticken helt frenetiskt på tallriken så att det gnisslar, om och om igen, för att få upp de sista mirko-tuggorna.
 - När den som är i min närhet är hungrig och inte vågar säga till.
 - När den som i min närhet säger att den är hungig och jag inte är det (förutsatt att vi ska äta tillsammans).
 - Har svårt att förstå hur man kan gilla katter och när den ser en katt ute eller nåt, försöker locka till sig den och klappa fanskapet.
 - KATTER



 bla bla bla...



Jag har tydligen svårt för människan.
 Inget är riktat till någon, så ni vet!

jag skulle kunna hålla på i en oändlighet men jag orkar inte, och jag försöker bättra mig. Tro mig!


 I guess jag bara är svår att leva med ibland

FANSKUKHELVETE! Jag vet, det är inte vackert att svära men om man är som jag, så måste man göra't.

Ibland är man bara så jävla trött på PRECIS allting! Exakt så känner jag nu. Jag ligger i soffan som något jävla mähä och bläddrar igenom bilder på min familj och det bara sliter och rycker i mig åt alla håll. Jag vill till Sverige. Jag vill till den dödstråkiga staden som bar mig hit. Nämligen Linköping. Jag har en hemlängtan som är så fruktansvärd sjuklig just för tillfället att jag inte vet varken ut eller in.



MEN

Jag stannar upp, försöker tänka klart. Min familj FINNS KVAR. Och nej, dom kommer inte glömma mig, tycka illa om mig etc etc. Mina goda vänner finns kvar, om än på skillda ställen till och med kanske på  andra sidan jordklotet,  men återigen, jag vet att ni finns kvar. Det ger mig den lilla gnista som behövs. Jag har valt detta själv och kan flytta hem när fan jag helst vill egentligen. Men ni vet. Ska det göras, ska det göras ordentligt!

Tur att jag gillar Bergen för övrigt!

Lin och Agnes har nu flyttat hem. Det känns tomt. Avskeden var deprimerande, dock var mitt och Agnes lite festilgare. Och såhär i efterhand är jag väldigt förundrad över hur mycket saker/ kläder jag har haft med mig egentligen. Jag trodde att det skulle bli tomt på prylar, men icke. Jag undrar verkligen hur flytten ska gå!

Jag och Ola är inge vidare på att locka folk så igår var vi 2 på en förfest hör i hemmet som stod härliga till! När vi steg upp imorse (läs: eftermiddag) såg det snarare ut som att det hade vart en ca 30 pers här. Det är så det ska gå till!

Vi tog oss iallafall till the gayplace, Fincken där vi möttes upp av Christian o hans brud (?) Amanda. Vi drack öl och shaka loss till sexig, tung electro musik. De va FEJNT de!

Nu ska jag återgå till det vettiga jag gör. Det vill säga ingenting.