nutellaimin

Nyårsdagen, 1 januari 2009 och jag är inte det minsta bakfull!
Gårdagen var bara som en enda stor önskan som slog in. Allting, verkligen precis allting var med oss i vinden!

Mitt ("allvarliga") sjukdomstillstånd kändes halvbotat och maten innehöll massiva mänder av världens mest underbara ingrediens, vitlök. Redan där fanns jag i himlen. 
    
När vi senare tar bussen, som vi lyckas matcha in perfekt ner till byn, mött upp Mimmi & fjunet bar det av till att gästa Axel och Rasmus hem. Väl där, efter en nära-döden-upplevelse i trapphusets hiss, möts vi av ett par glada skånepågar som fått i sig några glas och börjar låta sådär hetsigt, som bara skåningar kan när det förs en konversation om något de själva tycker sig vara insatt i.       Antingen förstår ni eller inte.

Väl framåt halv 12 inser vi att det är dags att ta oss i kragen och stressar som vanligt från en förfest till bussen (som vi självklart missat) som skulle ta oss upp till de höga bergen. Precis i den stunden som jag känner hur jag förlorar hoppet lite dyker en taxi upp mitt framför ögonen, TOM! 4 av oss slänger oss in i den, varav ingen av oss vet adressen till dit vi ska. Efter lite samtal hit och dit och en trevlig biltur kommer vi fram. Klockan är 23.53, men var befann sig resterande av sällskapet.



Som från ingenstans kommer en gigantisk taxi-buss och ut trillar hela högen och vi är återförenade. Tolvslaget slår in och utsikten är minst sagt MAGNIFIK!!!



Festen därefter var underbar i dess alla betydelser; inhyrd DJ i vardagsrummet, som dessutom endast spelar UNDERBAR musik (värt att nämnas: till och med en kändis cirkulerade)
Det ni!





Gott nytt år!

Det här var mitt bästa nyår någonsin.

Tiden bara flyger iväg känns det som. På tisdag är det 6 veckor, 1 1/5 månad sen jag kom hit, men det känns fortfarande som att det var igår samtidigt som det känns som att jag har levt och bott här i en evighet.

Den här staden verkar fullt av tanter som uppskattar av att bli hjälpta och inte snäser tillbaka på en, i tron om att de fortfarande är pigga och klarar sig minsann på egen hand. Jag hjälpte dam #1 av bussen, eftersom det såg ut att gå lite trögt och marken var täck av is. I gensvar får jag en miljon tusen takk och klappar på armen. Dam #2 händelsen var lite mer märklig. Agnes och jag hade tagit oss till stan för att fixa paket till Lins bursdag och bestämmer oss för att ta bussen hem, eftersom kylan bet alldeles för hårt. 
 
Vi kliver på bussen och där vi tänker sätta oss står en väska som någon glömt. Jag går fram med den till busschauffören och ber han ta hand om den. Samtidigt ropar en kvinna till mig att den tillhörde en tant som precis gått av bussen. Nu hade chauffören börjar köra, men jag ber honom stanna så jag kan lämna den till tanten som jag såg sprang efter bussen, men inte hann ikapp. Chauffören stannar och jag släpper allt vad jag har och springer efter tanten. Lämnar väskan och hon tackar så OÄNDLIGT mycket men jag ursäktar mig med att bussen med Agnes på står och väntar in mig. Jag springer tillbaka, men ingen buss där? Ringer Agnes och hon var nästan hemma. Kvinnan på bussen som visste vem väskan tillhörde gav chauffören en sjudundrandes utskällning och var fullständigt galen (enligt Agnes, jag fick ju ta nästa buss).

Själv brydde jag mig inte så mycket mer om det, mest att det kändes bra att göra tanten till rätta!


13 December och det var Lins bursdag!!!
Agnes och jag hade fixat paket, tårta, ballonger, luciatåg och ett "band".
Dagen hennes började men fin sång från mig och Olla, Happy Borthdagy, kompat av Agnes på munspel (med noterna fasttejpade på min rygg). Frukost, tårta och paket på sängen slår väl aldrig fel. Men det var självklart inte allt. 13 december = Lucia. Andra ingången i rummet är vi vitklädda, ljusbärande, sjungandes Sankta Lucia med Olla i spetsen som Lucia. Kan varit den skönaste morgonstämman jag hört EVER!!!

Olla fick senare rusa vidare till jobb medans vi andra körde en långsittarfrukost (innehållandes en jävla massa pepparkaksdeg). Sen under dagen hann vi med skivmässa, heja på Mimmi & Ricard, åka till IKEA och käka korv, handla julgran och sätta upp den här hemma, äte en jävla brakmiddag, följt av oändligt med chips, godis och ännu mera tårta. Kvällen avslutas med en hög av mig, Lin och Olla i sängen chattandes på funplanet! En jävla bra (o övermätt dag!)!!!

Jag har fått julklapp från jobbet i form av två sorters (oätbart) pålägg, 1 biffstek och en julskinka! Passar perfekt till vårt julfirande vi kommer ha här i Bergen!

Inatt däremot drömde jag om att min mamma körde bil hit ensam och hade bilen uppfylld ända upp till taket med grillchips. Det säger väl en del av vad vår väggdekoration i sovrummet (en chipspåse uppsatt på väggen) styr med mina drömmar. Suget gör väl sitt det med kan jag tänka mig! Jag var dessutom hemma hos henne på 56:an i skäggetorp och gick igenom hennes skafferi. Där fanns hela himmelriket att hitta. Det jag minns starkast var jordnötssmöret och nutellan som stod på andra hyllan uppifrån.
    Alla mina drömmar verkar bara handla om mina nära och kära hemifrån och inte om några nya intryck härfrån. Men inte är väl det konstigt egentligen när jag tänker på er 24 h/ dygn!!!

På Lördag är det dags för ännu ett kalasfirande här i familjen, Olla fyller 21 år och det ska firas på bästa sätt. Hur får ni veta senare, Olla kan ju faktiskt tjuvläsa!

Ett (eller till och med två) levande bevis på att generationen över oss även förstår sig på msn är min moster och syster. Inte för att de är odlies-goldies, men bara att det fungerar. Självklart föredrar jag telefon före msn men när man finner sig långt bort o telefonsamtalen knappast är billiga är msn faktiskt ett bra alternativ.

Det är helt vansinnigt hur mycket jag längtar hem, aldrig vart med om nåt liknande. Fantiserar om hur Linns och Ebbas skratt/ gap låter och tänker på alla gånger jag skällt på dom för att dom är jobbiga. Nu skulle dom få vara hur jobbiga som helst men jag skulle ändå älska det. Bara för att få träffa dom. Alla gånger Mattias tjatat om hur förjävligt mitt rum ser ut och att jag har 9843659836548 par skor i hallen. När Linda ber mig duka och hacka sallad. Jag skulle hacka lök, om det vore så för en hel dag, för att få träffa henne.Och sist men inte minst Viktor. Min lilla Doggie/ Hoggan. Jag önskade vi kunde bråka lite om datorn eller slåss om den sista chokladbiten, eller trycka i oss lite kladdkakesmet tillsammans!

Men vi ses i Januari, det gör vi det lovar jag!

Och så blev det. Jag sa mer eller mindre upp mig på mitt arbete i chark, efter att ha kommit till arbetsplats #2, där för övrigt ingen respekt visades gentemot den nya tjejen (jag). Ju mer jag frågade, desto surare svar fick jag.

Samma dag som jag bestämt mig för att det var nog, ringer Eivind och räddar min dag (och liv). Han erbjuder mig lagerjobb i kylen på Gilde och jag tackar snabbt jag. Vi bestämde möte för hygientest dagen därpå och jag hade då ingen aning vad detta hygientest innebar (?). Mer eller mindre orolig tar jag mig dit för hygientestet, som senare visar sig vara ett prov efter 3 h studerande av personlig hygien, produktionshygien, smitta, zoner... you name it! Det gick så klart galant, så i slutändan fick jag ett fint diplom och slussades vidare mot bussen och arbetet.

Väl på arbetet möts jag av Jörgen som ger mig en snygg och framförallt välfodrad overall (då vi arbetar i 4 grader), en hatt, skor och vantar och sen lämnar han över mig till Lindis (som hon vill bli kallad). Jag blir så överväldigad av att hon är så snäll och trevlig mot mig, så jag upprepar det för henne minst 197463984 ggr under 2 h och hon skrattade mest och tycker att det är trevligt med lite ungdomar och framförallt svenskar.

De visar sig att jag är inte den enda svenne-ungdomen där. På mitt skift var det väl en ca 6-7 st till, varav några av dom bor just cross the street. De bjöd in oss på ferre på lördag, and it is!

Fy helvete vad jag är glad för det här jobbet, it forgolded my vardag. Sosmallyouabout kommer cashen rulla in FETT!

So long!