nutellaimin

Jahopp, antligen tillbaka pa karribiska kusten. Livingston, Guatemala (vi tycks aldrig komma ut ur landet). Men bli for all del inte sa avundssjuka for det. Jag ar febrig, snorig, hostig, sjalvomkig och trakig att umgas med nu. Det regnar vareviga sekund av dygnets 3600. Och nasta ndestination var som planerad Utila, eller Rocatan islands (Honduras) dar jag antligen skulle fa dyka. Men samma curse som pa Andamanoarna (Indien '11( verkar ha forfoljt mig. Forkyld= no diving. Far halla tummar och tar att jag kureras blixtsnabbt!

 

Vi tog oss i kragen, packade ihop vara grejor och lamnade San Marcos. Flytten blev inte langre an en battur tvars over sjon (15min) till storre, vildare San Pedro. Vi motte upp med Rasmus igen och syftet med att vara har var att klattra/hika vulkan San Pedro ( ca 3000 m.o.h). Iford platta, hala 75-kroners skopunkten skor, och Even flipflops med strumpor gjorde vi ett tappert forsok. Vi kom dessvarre inte langre an 2/3 av turen da Evenstackarn varit spy/magsjuk dagen fore, sa dennes krafter var icke-existerande. Men ingen skam for det. Det var vidunderligt att vandra genom majsfalt, kaffeplantor och avocadotrad.

Dagen efter floppen reste vi vidare till Antigua. En mysig stad med fargglada hus, god mat och trevlig shopping omringad av massiva (aven aktiva) vulkaner. Forsta tva dagarna har har vi for forsta gangen vagat oss pa en dagsutflykt pa egen hand med chickenbuss till San Antonio Agua Calientes for att ga pa marknad. En liten besvikelse da marknaden har i byn ar betydligt battre och storre (och billigare). Passerade dock en RIKTIG skobutik och utan tvekan fick vi antligen kopt oss rejala skor som vi kan vandra oss till dods i.

 

 

Sa efter att Even fatt aterhamtat sig lite tankte vi ge oss i kast med ett nytt forsok att bestiga en vulkan, denna gang en aktiv; Volcano Pacaya (ca 2500 m.o.h). Jag var minst sagt nerevos och orolig efter att ha gjort diverse research pa internet dar folk haft delade meningar, men i vissa fall benamt turen som livsfarlig. Idag var dagen och det var med lattnad vi genomforde hiken. PEACE OF CAKE ! Men guuu va fantastsikt cooooolt det var. Du kan valja att gora den i dagsljus eller lagom till solnedgang och se lavan gloda i morkret, men vi tog det safe och nojde oss med att grilla marshmallows pa lava i dagsljuset och bevittna fantastiska vyer. Och skorna satt perfekt!

 

Blir bara mer och mera sugen pa att ga vandringsleder och hiker nu, langtar tills det ar dags for incaleden och annat kul vi hittar pa under vagen.

 

Men fy vad det ar kallt nu. Iallafall nar solen inte ar framme och kvallarna ska vi inte prata om (okej, kanske inte kallt i jamforelse med hemma, men anda). Borjar langta lite efter strand nu igen, och tannen som jag jobbat sa intensivt med ar som bortblast. Borja om pa ruta 1 (en javla process for en ginger som mig)...

 

Imorgon bitti tar vi en shuttle (och omvag) till Semuc Champey, som vi bestamt oss for att droppa, men fatt fortalt att det far vi bara inte-missa-under-nagra-som-helst-omstandigheter, sa darav omvagen. Efter det blir det Honduras.

 

Puss&Kram!

Sedan sist har jag befunnit mig i djungeln, kommit tillbaka till kalla San Cristobal och firat jul och forflyttat mig otaliga mil till ett nytt land, dar jag befinner mig nu- Guatemala.

 

Min forsta (och formodligen inte sista) Rainbowgathering var spannande. Jag ska forsoka att beskriva hurdan det var;

Borja med att samla ett gang hippies (ca1800) i en fuktig, frodig gron Mexikansk djungel pa en tid da inte klader existerade (alla var med andra ord totalt nacka, och som ni vet har ju jag inlett min karriar som nudist redan i Mexiko). Tillsatt diverse 200-tal instrument av alla dess former farger och ljudavgeende. Se alla sitta i en cirkel och ljuvlig musik uppstar. Le och halsa pa alla du moter i motgaende riktning och sag "I love you sister/brother" till alla du moter och du har en briefly beskrivning av en gathering. 

 

 

Det var nagra trevliga dygn vi spenderade i den dar djungeln (med skrikapor och jaguarer som lurade i buskarna ;) ). Omgivningen var o t r o l i g t vacker och det var harligt att fa svalka sig i backen/floden som forsade och delade upp omradet i tva delar. Komiskt nog traffade vi sakert 85% av alla de vi traffat under var tid i Mexiko och aven folk som vi mott i Indien tidigare. Maktigaste av allt var nog att traffa Devero, bergensaren som gjorde att jag och Even ens traffades for forsta gangen. Love!

 

Energin som latt kunde kannas av dagarna fore mytomspunna dagen 21/12 var minsann intensiv. Dock blev natten till 21e nagot av en misar. Vaknade nastan flytandes i taltet av allt regn som bokstavligt piskat ner heeeela natten, sa vi packade ihop och begav oss in till civilisationen i Palenque for att torka.

 

Dagen efter reste vi till San Cristobal, som vi var i aven i slutet av oktober, for att fira jul. Det var harligt att aterse ett av mina favoritstallen. Nu hade det dock blivit mycket kallare om kvallarna och natterna sa vi fros. Brrr... Vi storkoste oss med att strosa omkring langs gatorna och kaka majs och dricka gott kaffe pa favoritcaf`et! Pa sjalvaste julafton kokade vi risgrynsgrot till frukost for lite extra julfeeling, och pa kvallen slog vi pa stort med finmiddag pa restaurang med antipasto och vin. 

 

 

Pa juldagen for vi vidare, tiden var kommen att lamna Mexiko efter nastan tre manader (jisses vad tiden flyger). Det var dags att stcika till Guatemala, och San Marcos dar vi befinner oss jut idag. en liten by som ligger vid sjon Lake Atitlan och som jag trivs har.

 

Min fodelsedag var en marklig dag (Tack for alla fina grattis!) Vi hade under resan fran Mexiko till Guatemala bekantat oss med tva bergenska jenter som skulle till samma stalle. Vi motte dom dagen efter vi kommit fram, alltsa annandagen, min fodelsedag. De hade fatt nys om en "chokladsermoni" som halles i omradet varje dag klockan tolv. Och skuttandes glad ville vi garna folja med, for vad later val battre an nagot chokladigt pa ens fodelsedag? Val dar kanns det lite konstigt, vi hade ju ingen aning om vad vi egentligen gatt till. En grupp samlades pa ca 40 personer, och vi fick forklart om att vi skulle dricka ren maya- cacao som tydligen skulle "oppna upp oss". Sagt och gjort sa drack vi den dar chokladen och vi skamtade om att det skulle vara som ett AA mote med toarullar som lag spridda over rummet som snyt/gratpapper. Hoho! det slutade att vi satt dar med langa nasor o tappade hakor da det precis visade sig vara en gratshow. Keith, som holl i den har sermonin snackade om att slappa fram vara negativa kanslor/erfarenheter/svarigheter i livet och lata de komma ut. Fine tanker jag, det ar en fin ide och inget fel med det. Men nar han sedan gar pa mig, och Even infor alla om "vad han ser..." sa blev det genast lite obehagligt. Folk grat, och var hysteriska men jag kande bara stort obehag. Jag kanske inte ville dela mina "svarigheter" just dar och da i den gruppen med frammande manniskor, och framfor allt inte pa min fodelsedag. 

Dagen blev mer eller mindre forstord pa grund av det dar motet och det kandes bara konstigt.

 

Men sa kom nyaret och vi akte till narliggande Panjachel for tva taltnatter pa festival Cosmic Convergence. En festival och nyarsnatt jag visserligen hade mycket roligt pa, men en festival med samre musik har jag da aldrig upplevt (och da inkluderar jag Rix Fm festivaler o sant...). Men man kan inte fa allt ;) Omgivningen och lokationen var idyllisk och fortrollande vacker.

 

Jag startade det nya 2013 med att gora en Silent Retreat Meditation for 5 dygn. Sa hejda till Even och valkommen till tystnaden. Dagschemat sag ut som foljande;

 

7-9 Meditation

9-9:45 Frukost

9:45-10:30 Forelasning (om diverse gurus, Lucis dreaming, Yogametoder etc)

10:30-12 Hridaya Hatha Yoga

12-15 Lunch

15-17:30 Meditaion

17:30-18 Individuell praktik

18:18:45 Middag

18:45-19:15 Fragor & svar (vi skrev fragor via lappar, de svarade via tal)

19:15-19:30 Kvallsmeditation

19-:30 Godnatt

 

Dessa dygn foregick i Nobel Silence, vilket innebar total tystnad och ingen kroppslig/ogonkontakt med nagon annan manniska. Inga bocker, musik, spel, elektroniska grejjor var tillatna, utan en rejal utmaning for att "bara vara". Det var en valdigt intressant upplevelse att ga in i sig sjalv sa mycket och jag har lart mig massor. 

Det var inte helt latt ska jag erkanna att sitta och meditera i 5 timmar/dag. Men en speciell handelse var att natten till den tredje dagen sa blev jag sjuk och spydde och sket hela natten, trots att maten som serveras var klanderfri ren, frasch och nyttig. Men dagarna efter det kande jag mig mycket renare och klarare pa ett satt. Fick veta efterat av lararna att det ar ganska vanligt forekommande att elever upplever sanna "urskoljningar". Det ar kroppen som renar sig sjalv och slapper taget om saker man har hallt fast vid lange, dalig energi for att ge plats och kunna fyllas med ny frasch, god energi. Och det var verkligen sa det kandes (Nu har hon val blivit galen tanker ni ;) ).

 

Att borja prata igen var himla lustigt. Jag visste knappt hur jag skulle vara, gora av mig sjalv. Jag skrattade och grat samtidigt och kande mig valdigt valdigt kanslig mot allt. Ljud, ljus, lukter, smaker etc. Det ar inte nu forns idag (5 dagar efterat) som jag borjar "komma tillbaka". Jag ska defintivt gora retreats igen.

 

Och nu i dagslaget gar mina dagar till att ga pa Yoga/meditationsklasser, ata god ren mat, lyssna pa forelasningar om metafysik och annat flummig skojj. 

 

Jag lar mig sa otroligt mycket nu och suuuuger i min kunskap som en svamp. Jag har det bra, som ni kanske forstar ;)