nutellaimin

Ja ni, det verkar vara med eller mindre bloggtorka hos ALLA mina bekanta. Som för exempel, Ola. Jag älskar hans blogg och försöker kommentera så mycket som möjligt, men tydligen räcker inte det för att få sig en ynka uppdatering.

Jaja. Jag är inte bättre själv.

Igår slet vi som djur på jobbet, men moroten att- jobbar ni extra hårt och bra idag, får ni med stor sannolikhet gå hem tidigare imorn (läs: idag). Och det arbetar man ju inte emot. Så jag räknar med en kortare arbetsdags idag. Så snart är det helg!

Min man har kommit hem, välbehållen, så nu kan jag börja slappna av igen.

ha en bra dag
puss

Klockan slår nart 02.00, jag sitter hemma i min säng, ensam. Jag hör Ingrid-stackarn hosta i sitt rum och jag är lite lullig.
Jag har precis börjat läsa dagens senaste inlägg av Blondinbella( nej jag brukar inte läsa hennes blogg), men orkar inte läsa klart. Så tragisk är jag.

Jag lyckades med att efter arbetsdagens slut, dvs 23.00, övertala  två kollegor, Tariq och Peer att gå med på en after work pils, som resulterade i plural. Vi hamnade på Krohns och jag endade upp kvar ensam med alkoholisterna och deras långa historier. Det är regnigt som fan och jag är lite trött.

sådär nu är jag lite mera i fas.

Ska försöka hålla uppe det här nu!
Nu blire jobb.

i tisdags kväll, dvs 14 juli tog jag och Even nattåget till Oslo för att sedan ta oss vidare till hans pappa och hans barndomsställe i Tvedestrand. Jag fick under mina 5 alltför korta dagar träffa hans pappa och respektive, hans syskon och ett av hans syskonbarn, famous bartendern Espen, barndomsvännerna och farbror Asbjörn och kusin Mari (hennes bröllop som vi ska på). Allt gick fint och det var skönt att få slappa av lite ute på riktiga landet.

Vi strödde omkring kring Arendals gator, drack oss fulla från start på barrique, åt kinamat på restaurant med Evens pappa i Risö när det spöregnade, softade hos Tor-Ingvald & Stephanie, liftade med två killar från Lillesand till Nednes och besökte hans syskon m.m.




                                                                                              Pappa Harald och Even




Men nu är jag tillbaka i Bergen och det gör inget. Jag älskar Bergen. Even kommer tillbaka framåt helgen. Kan knappt bärga mig.

11  juli 2009 hade vi "inflyttningsfest" för Ingrid och Agnes. Fasan över att kommande folk skulle näst intill bli obefintlig var stor. Men till slut så lyckades vi skrapa ihop ett gäng omkring 15-20 personer skulle jag tro om min bedömningsförmåga var klar vid det tillfället.  

I denna massa fanns Gilde (inklusive Rolf 51, bildbevis kommer) och Tine- kollegor till mig, ICA- kollegor till Agnes och mer därtill. Jag skulle faktiskt kunna vara så fräck att jag säger att det blev lyckat.

Festen var förhållandevis lugn, men absolut inte tråkig. Bilderna får tala vidare...



... och så var det dagen efter



PAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAANT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!vår allas lycka

Det blev visst inte mycket till bloggande om festen. Det kanske kommer mer om det när jag är tillbaka, för om exakt 1,5 h går tåget till Oslo, som sedan byts ut mot buss, som tar mig och min kära till sörlandet, Tvedstrand.

Meningen med resan är att jag ska överleva det officiella mötet med pappan. Jag är allt annat än lugn, men jag vet att det kommer att gå bra. Jag inbillar mig det iallafall.

Jag har anmält mig svårt insjuknad i en påhittat maginfluensa, och har aldrig haft sämre samvete än vad jag har nu. Jag hoppas att jag lyckas med min stora lögn. Annars vet jag inte vart jag tar vägen. Läskigt.


Javel, nu ska jag börja packa, sen lämnar jag mina gurkor (och jörgen) ännu ett par dagar ...



Smuffie I love you.

Jag orkar/ hade visst inte tid till att blogga idag heller.

Ledsen

jag lovade att blogga och nu gör jag det, motvilligt, och med ingenting att säga.

Imorn kommer jag att vara mera berättarvänlig så jag återkommer då istället.

God natt

Åh Agnes lilla. Ikväll får jag träffa dig. Det ser jag grymt fram emot.
Puss

Att åka på festivaler låter coolt och häftigt. Att bo i tält, supa sönder hela dagarna långa, i hopp om pinsamma händelser som resultat (så man har något att prata om efter). Men framförallt för att få se en jävla massa band.

Roskilde 2009 var inget undantag.

Alltid alltid alltid innan festival är det vädret man oroar sig mest för. Kommer det regna eller inte?
R '09 var nog det närmaste öken-torrt-varmt jag någonsin kommer att uppleva. Stekande 30+ och knappt en moln... så långt ögat kan nå alla dessa 8 dagar i sträck. Men annars är ju Danmnark rätt så känt för att det är lite blåsigt, men ikke här inte.

Att vakna varje morgon i ett tält närmare 50+ grader, tung i huvudet, med igenkletade ögon letandes efter den lilla droppe vatten som KANSKE (om man hade tur) kunde befinna sig i en gömd flaska i tältet, extremt pissnödig,  liggandes på blöta mosiga chips, svettiga mosade mackor och diverse andra matrester (såsom tubost osv osv) etc etc.   Det låter inte direkt som något man gör frivilligt, men det GÖR MAN! Och man gör det om och om igen, år efter år.

varför? Jo, när man kommer in i vardagens bekvämligheter igen så är det där glömt, det enda man tänker på när det närmar sig festival igen är allt det underbara som man får uppleva. Att i princip; få vara precis hur man vill, se ut hur man vill, göra vad man vill och inte bry sig om ett jävla skit.

Roskilde är nu över för i år. men jag kan säga att jag läntar redan efter den tältvarma ölen, glada danskarna och den fina stämningen.

JAVEL, hemma sedan 2.5 timma tillbaka. Inväntar jobb som börjar kl 15.

Som ni säkert förstått har det vart en fantastisk vecka och mer om det kommer.