unZunZ
weirdness
Min drömmar nuförtiden verkar innehålla uppgifter. Häromnatten var min uppgift att stoppa världskriget som hade inletts på Skäggetorp centrum i Linköping. Märkligt är vad det är.
Något annat som är jävligt märkligt är hur jag förknippar vissa låtar med olika personer jag känner eller ens KNAPPT känner alls. Jag kan dra några exempel som jag har i huvudet.
När jag hör:
The knife- Handyman tänker jag på Anton Bahrd
The Beatles- Tomorrow never knows tänker jag på Erock
Maskinen- Våldtäktsman tänker jag på Simon Lundvall
Queen- Don't stop me now tänker jag på Carl Schander
Queen- I want to break free tänker jag på Ola Laxvik
Måns Zelmerlöw- Cara mia tänker jag på Ola Laxvik
Justice- Waters of nazareth tänker jag på Lars Englund
The Chemical Brothers- Hey boy Hey girl tänker jag på Andreas Jansson
M.I.A.- Paper planes tänker jag på Martin Engvall
Vetejartisten- Natural Woman tänker jag på SYRRAN (typisk städlåt)
Fråga mig inte varför.
AKKURAT NÅ!
Måndag:
För länge sen, minns inte vad jag gjorde mer än att jag jobbade.
Tisdag:
Ungefär samma här. Längtade till onsdagen.
Onsdag:
Jobbade, kom hem och det var dagen då vi väntade in kvällen. Slagsmålsklubben hade spelning på Hulen och förfesten ägde rum hemma hos oss. Det hela slutade bra och tacka gudarna att jag var ledig dagen därpå.
Torsdag;
En ovanligt trött jag jublade över att vara ledig och laddade mest upp för jonn på fredagen genom att vara allmänt oproduktiv och slapp.
Fredag:
Det som skulle bli en avskedskväll hos Hanna slutade i mjukskläder hemma, trött, framför TV:n varvat med datan.
Lördag:
ABSOLUT INGENTING! En sväng på stan och sen var dagens uträttande gjorda. Ett par patiensdueller över msn med Diana och ett hastigt besök i affären genomfördes för att införskaffa kvällens nödvändgheter i form av godis och choklad.
Söndag:
Jag och Lin beger oss ut som två hurtfriska norskar med ryggsäcken packad med matsäck, tar oss upp på fjällen och vandrar omkring där i otaliga timmar. Uppfriskande och välbehövande. Tro mig Bergen är ÄNNU vackrare från fjälltoppens perspektiv. Kvällen och veckan avslutades med sällskapspel och film hemma hos Martin. Hemgång, och därmed var ännu en veckan done!
Men nu idag är det ju måndag. Jag har bakat min första kladdkaka här i Norge och den vart JÄVLIGT bra! Det betyder att skillsen fortfarande finns kvar. SANT?
Det är mörk i lägenheten och utanför. Det är bara Ola och jag hemma och vet ni vad, jag lyssnar på Bright eyes. Well that's allways something!
sån?
ätit på tok för mycket mat
spelat ett par omgångar av super mario, fortfarande inte klarat bana 9!!!
lyssnat på Calvin Harris & just nu på MSTRKRFT
tänk städa & gå ner till tvättstugan, men aldrig kommit till skott
Ni ser vad mycket man kan hinna med på endast fjuttiga 15 min.
På jobbet har jag och resterande svenskar (August & max) avancerat. Vi har fått än något som när ROLIG arbetsuppgift. Vi sprättar förpackningar med felpacketerat/ gammalt kött och slänger det i en container. MYCKET mer underhållande än vad det kanske låter (?) Idag har vi till och med fått blaska ner oss i vatten utomhus och stapla "kassar". Mycket uppfriskande må jag säga. SAAAAAAAAAAANTTTTT?!?!?!
Kött luktar äckligt, men det är kul att leka med korv
Imorgon så är det SMK här i Bergen på vårt favoritställe, HULEN!!!
Det kan inte bli annat än underbart!
Kissa
Valde att ta bort dem kanske lite, hmm vad säger man, personliga raderna om. Inte så populärt kring min jobbkarriär kanske
ett spel
Speler är minst sagt givande men också skrämmande kontrollerande. Once jÅ Börjat JUUU kan NÅTTT STåpP!!!
på tal om random
God natt!
men matlagning är ju kul
Boendet är i princip uppsagt och tjejerna flyttar hem ~20 februari, vilket betyder att jag och Olla flyttar in hos en norska vid namn Hanne. Jag har aldrig träffat henne, men om magkänslan talar riktigt känns det som att det kommer bli bra!
Jag citerar mitt liv i Bellas ord "det känns som att vara med i en dokusåpa". Allt känns tämligen som att det inte är på riktigt (som mtv skulle säga). Det som mina vänner få vara med om, det jag själv upplever. Ja, konstigt helt enkelt. Ändå har jag bara ett klassiskt svensk-i-norge-liv. Men jag är nästan konstant nervös. Jag fattar om ni inte förstår ett skit (alla mina 7 dagliga besökare), de gör knappt jag.
En lustig sten hänger över min axlar..
Men jag mår bra, oroa er inte...
på gott och ont
Ett tag på hemresan trodde jag och Bella att vi aldrig skulle komma fram. Älgkrock är ordet! Krocken resulterade självklart i ett försört lok och bromsar, väntan, tågbyten, väntan, tågbyten taxi och skjuts. Jag reste i princip konstant mellan 07-30-00:00 igår, men nu som sagt är jag äntligen hemma i ett försök att skaffa nytt pass, då jag SJÄLVKLART lyckats slarva bort mitt. Jag kommer heller inte hinna få passet innan jag återvänder, utan få senare hämta det i oslo på svenska ambassaden. Ännu mer tågresor, JIPPIE!!!!
Nu ska jag njuta av min hemmavistelse och umgås med min familj, och ingen utgång lär det bli= Jag har inget leg!
Tillbakaresan ej bokad= jävligt dyrt.
Data hårddisken hade verkligen kraschat- mitt förflutna är raderat.
Livet är väl alltför skönt ibland, eller hur?
Äh! vem bryr sig om hur snygg man va!
Nyårsdagen, 1 januari 2009 och jag är inte det minsta bakfull!
Gårdagen var bara som en enda stor önskan som slog in. Allting, verkligen precis allting var med oss i vinden!
Mitt ("allvarliga") sjukdomstillstånd kändes halvbotat och maten innehöll massiva mänder av världens mest underbara ingrediens, vitlök. Redan där fanns jag i himlen.
När vi senare tar bussen, som vi lyckas matcha in perfekt ner till byn, mött upp Mimmi & fjunet bar det av till att gästa Axel och Rasmus hem. Väl där, efter en nära-döden-upplevelse i trapphusets hiss, möts vi av ett par glada skånepågar som fått i sig några glas och börjar låta sådär hetsigt, som bara skåningar kan när det förs en konversation om något de själva tycker sig vara insatt i. Antingen förstår ni eller inte.Väl framåt halv 12 inser vi att det är dags att ta oss i kragen och stressar som vanligt från en förfest till bussen (som vi självklart missat) som skulle ta oss upp till de höga bergen. Precis i den stunden som jag känner hur jag förlorar hoppet lite dyker en taxi upp mitt framför ögonen, TOM! 4 av oss slänger oss in i den, varav ingen av oss vet adressen till dit vi ska. Efter lite samtal hit och dit och en trevlig biltur kommer vi fram. Klockan är 23.53, men var befann sig resterande av sällskapet.
Som från ingenstans kommer en gigantisk taxi-buss och ut trillar hela högen och vi är återförenade. Tolvslaget slår in och utsikten är minst sagt MAGNIFIK!!!
Festen därefter var underbar i dess alla betydelser; inhyrd DJ i vardagsrummet, som dessutom endast spelar UNDERBAR musik (värt att nämnas: till och med en kändis cirkulerade)
Det ni!
Gott nytt år!
Det här var mitt bästa nyår någonsin.