nutellaimin

Då var det dags. Ett inlägg. Tänker nog aldrig ge upp den här bloggen även om uppdateringarna inte blir lika frekventa, men lägga ner, det kommer jag aldrig göra. Har ju trots allt dokumenterat det mesta från att jag flyttade till norge nov 2008 och alla mina resor/händelser - > idag. Det mesta i mitt liv helt enkelt.

Det är nu när jag sitter här och försöker knåpa ihop några rader om nuläget som jag inser hur totalt annorlunda min "vardagstillvaro" är idag jämfört med de senaste årena.
 Jag bor inte bara i sverige, jag bor i Linköping. bor alltså. Jag har ingen resa spikad i min framtida planering (om än dock idéer, såklart). Jag är omgiven av vänner och familj. Har en ny pojkvän. Är engagerad i ett festcrew. Har två jobb. Tränar. Mår bra, men mår också dåligt ibland. Fått känna på psykisk utmattning. Försöker lära mig balans. Men det är svårt, det svåraste någonsin.

 

Har tyvärr ingen kontakt överhuvudtaget med Even och det gör ont. vädigt ont, men det är viktigare att respektera någon annans välmående framför sitt eget ego.

 

Fann till slut ron i att bo här. Har vart 8 extremt upptagna månader med ständidga pågående projekt, aktiviteter och saker att göra. Precis vad jag trivs med, att vara sysselsatt. Men jag nådde också en punkt där jag inte längre orkade (vadå? "jag orkar inte" är en fras som annars inte existerar i mitt liv). Att känna på olust och orkeslöshet var läskigt och platsade inte i min sfär, så med lite vila och ett löfte till mig själv om att bli bättre på att ta hand om mig själv/ låta mig vila/ inte maximera åtaganden går det framåt, men det är också svårt att hålla tillbaka när man vill göra precis allt och vara precis överallt på alla skojiga ståhej.

 

Nu är det redan februari och jag har inte vinterdeppat en enda sekund. Men visst ska det allt bli lite extra gött när våren kommer- S O L

 

Amor